Det gånga året blev verkligen något som ingen av oss hade kunnat vänta oss. Precis som alla andra som jobbar i vård och omsorg i någon form så har jag haft ett år som i stort sett bara bestått av jobb. Det har blivit mycket övertid på grund av de ansträngda läget. Även om vi inte har haft panikmycket att göra precis hela tiden (under sommaren så var det till exempel betydligt lugnare än var det var under våren och även nu i höst/vinter) så har varande vecka varit mer ansträngande detta år en någon arbetsvecka varit tidigare under min karriär.
Av förklarliga skäl har jag inte därför heller haft någon tid eller lust att skriva här på sidan så som jag hade tänkt och önskat. Kanske blir det tillfälle till eftertanke och att skriva av sig andra halvan av året när saker och ting fungerar (förhoppningsvis) lite mer som normalt igen. Vi är nu i god gång med vaccinationerna. För tillfället jobbas det med prioriterade grupper. Inom en inte allt för avlägsen framtid hoppas jag att även alla över 70 erbjuds vaccinationen, först då tror jag att vi på allvar kommer börja se tendenser på minska smittspridning runt om i landet. När smittspridningen avtar så kommer vi i sjukvården att undan för undan uppleva att arbetsbelastningen avtar.
Saker vi vil göra när allt är som vanligt igen
Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om hur situationen varit på jobbet det senaste året. Eftersom vi är mitt upp i det forfarande så är det skönt att inte tänka på det allt för mycket även när man är ledig. Det kommer komma en tid i framtiden när man kommer behöva bearbeta allt som hänt, men den tiden är inte riktigt här ännu känner jag.
Nu när vi ändå på något sätt börjar se ljuset i tunneln så har både jag och Stefan börjat prata lite om vad vi ska hitta på när samhället börjar öppna upp igen och när jag inte behöver jobba så förtvivlat mycket.
En självklar sak är såklart att besöka våra föräldrar oftare. Vi har saknat alla våra äldre anhöriga under denna tid, faktiskt så mycket att vi en del tillfällen har umgåtts med dem inomhus trots att det inte är att rekommendera. Annars har vi försökt hälsa på dem så mycket som möjligt när vädret varit bra så att vi kunnat ta långa promenader utomhus eller kunnat sitta ute och fika med långa avstånd från varandra. När allt är över ska det blir skönt att bara kunna kramas och umgås som vanligt.
Resa och umgås
Även om vi inte reser så mycket normalt sätt så har känslan av att vara isolerad på detta sätt under en längre tid faktiskt fått oss att längta efter att göra lite fler resor i framtiden. I slutet av sommaren hoppas i kunna ta en veckas semester och kanske flyga till Grekland eller något annat av medelhavsländerna för att få lite sol. En weekend i någon trevlig stad såsom Köpenhamn eller Berlin står även högt på önskelistan. Kanske sparar vi detta till hösten.
Något vi också saknat är att kunna bjuda hem folk på middag eller umgås på annat sätt. Både jag och min man har underbara kollegor som vi gärna träffar även på fritiden, det ska bli väldigt kul att göra det igen. Jag saknar även att umgås med mina väninnor från stallet mer, även om vi rider ihop ibland så saknar man ju att kunna umgås även utanför stallet.